Tre stora killar

Det var en stor dag för Hugo, William och Victor. Det började med att vi bytte ut barnstolarna i lilla bilen mot bältesstolar.

Vilken succé det blev! Vi tog en tur i kvarteret och de satt och småskrattade hela tiden..

VI ÅKER FRAMÅT, PAPPA!

Ja det var så in i vassen roligt att bilturen inte fick ta slut, det blev mellis i bilen…

William har ju brillierat hela veckan med att inte ha blöja på sig dagtid. Hugo och Victor ville ju inte vara sämre idag, så idag har ingen av dem haft blöja på hela dagen! Och det utan några större olyckor.

Men det ser nog rätt roligt ut för grannarna, för blir en kissnödig, blir alla det, och då springer de ut i trädgården för att rada upp sig för kisspaus…

En och annan friluftsbajsning har det även hunnits med idag.

Och Luchen då, om trillingar får välja? Från Max med Max 🙂

Avigsidan då? Stora killar vill inte sova middag vilket kan ha sina utmaningar. Det finns i och för sig en del fördelar ochså. De gick och la sig 19.00, fyra minuter senare sov alla… Det är nog rekord det med.

Orientering med trillingarna

Trillingarna fick följa med på Max orienteringsträning. Det stod sprint på programmet, och Pappan med trillingar gick ut som sista startande. Full fart till första kontrollen, och sedan snabbt vidare mot kontroll två.

På väg dit blev det ett tekniskt stopp. Någon hade placerat en lekplats i vägen, så det var bara att sätta fart på gungorna… Sen hoppade vi över resten av banan och gick direkt till målet 🙂

Påskaktiviteter

Det blev en lite annorunda Påsk 2020. Coronaviruset satte stopp för vår planerade resa till Gotland, så det fick bli långledigt på hemmaplan. Kan vara ganska intensivt med tre små pepplingar som bara jobbar med två växlar – 0 eller 140%. Här följer i alla fall en kort resumé…

I princip alla orienteringstävlingar har ställts in för Max del, men vi har kunnat delta på flera extra träningar istället. Under påsken var det bland annat momentorientering där man ställs inför olika utmaningar utmed banan, t.ex bortmaskerade kartdetaljer. På kartan är de första kontrollerna (1-2) på brunbild (endast höjdinformation) för att sedan övergå i kontrollplock (3-9) på normal karta. Tillbaka (17-18) gällde det sedan att följa den bortmaskerade korridoren, dvs hålla koll på hur terrängen ser ut en bit åt sidan än där man just springer. Avslutningsvis (18-21) var alla bruna tecken (höjdrelaterade tecken) bortmaskerade. Det ser kanske enkelt ut, men kan faktiskt vara lite småknepigt. Jag är grymt imponerad av Max som i stort sett navigerade sig igenom banan på egen hand. Endast vid ett tillfälle fick jag korrigera lite 😉

På trillingfronten ger långledigt en del möjligheter att trimma in lite nya rutiner

  • Potträning på förmiddagarna går riktigt bra nu. Alla tre går då på stora toaletten, och Hugo går till och med dit på eget initiativ när det är dags.
  • Sparkcyklarna går varma på eftermiddagarna. De har blivit riktigt vassa på att hantera dem. De kör i nedförsbackar utan att ta stöd med benen och klarar (för det mesta) att bromsa. På kommandot ”BIL!” kör de in till kanten. De behöver dock träna lite på att hålla ihop gruppen, så det är lite småvanskligt att ge sig ut på egen hand med dem.
  • Napparna är som ni sett tidigare lämnade hos hönsen på bondgården. Det har funkat över all förväntan nu i tre dagar. De frågar bara efter napparna när de skall lägga sig, men nöjer sig då med att få svaret att napparna är hos hönsen.
  • Middagsvilan verkar vara passé. Det är egentligen ingenting som vi infört, utan något som de själva har ”bestämt” sig för. Vi vet inte riktigt varför, men när napparna försvann fanns inte viljan att sova middag kvar. Det är helt omöjligt att få dem att sova och sovrummet förvandlas istället till ett kuddkrig. Lika bra att ge upp. Men vi måste hitta någon form så de kan varva ner under en period under dagen för de orkar inte riktigt när klockan börjar närma sig 15-16 med grin, skrik och utfall som resultat. Energin återkommer dock på något mystiskt sätt vid 18-tiden…

Sen finns det en del utmaningar som det nog är dags att ta tag i snart

  • Att lyssna! Det är heeeelt omöjligt att genom tillsägelse få dem att sluta klättra på bord, avbryta en pågående halvnelson och likande
  • Att sluta med vällingen
  • Att inte ständigt och jämt försöka ha ihjäl sina bröder
  • Att sova hela natten (kanske, kanske, kanske kan avsaknaden av napp hjälpa till här)
  • Att kunna sitta och leka själva en stund utan att det urartar totalt

Fåglar är fortfarande mycket spännande, och i synnerhet svanar. Annars är också snigelskal mycket intressant.

Svanar vid Ravalen

På dagens cykeltur tog vi oss ända till Infra City, där vi hittade en ovanligt stor klätterställning. Men minst lika intressant var förståss passagen av cykelbron över tågspåren..

Viksjö Trail Run 2020

Idag var Max och jag med på Viksjö Trail Run anordnat av Jonatan och Melker i Järfälla OK. En tuff kuperad bana på 5.7 km på skogsstigarna runt Viksjö. Max knep förstaplatsen i sin klass med den helt klart godkända tiden på 32:15. En annan lyckades nätt och jämt att ta sig runt banan på maxpuls och tiden 42:19. Inte fullt lika imponerande…

Benjamin, Max och Simon i täten
Foto: Lars Palmqvist, Järfälla OK
Foto: Lars Palmqvist, Järfälla OK

Vår!

April, då måste man väl ändå få säga att det är vår? Idag sken solen så det fick bli en cykeltur till bondgården.

Kalvarna undersöker nyfiket den is som lagt sig under natten

Vi drog oss mot Väsby Båtmanstorp där solen lyste och det var vindstilla. En buske blev en oväntat lyckad lekplats. Max var ute på en orienteringsrunda tillsammans med Henry och hade en kontroll precis i hörnet på ängen.

Kamoflage

Utflykt och Myrsafari

I helgen blev det en liten utflykt till flygplansparken i Barkarbystaden. En helt ny upplevelse för trillsen, och ett återseende för Max som faktiskt var här när parken var ny för sisådär 8 år sedan.

Flygplansparkens rutchkana är något större, men det hindrade inte William från att visa upp sina mest våghalsiga stunttricks…

På eftermiddagen gav vi oss ut på myrsafari igen. Ännu en jobbig eftermiddag om man är myra..

Skansen

Trills har varit på Skansen! Efter ha blivit rätt orädda för djuren på den lokala bondgården var det dags att utöka floran med djur på Skansen. De tyckte det var kanonkul, men det är synd att man inte riktigt kommer så nära inpå. 

Men det var nog minst en lika stor upplevelse att bara vara inne i Stockholm. De tittade storögt på alla bussar, spårvagnar och husdjur som tassade förbi.