Sportlovsdags och vi har ställt siktet på en gammal favorit – Idre. Det är 5 år sedan vi var här sist, månaden innan trillingarna föddes, och nu kändes det som det skulle kunna funka. Det är framförallt restiden som var det stora frågetecknet, vi minns med fasa resan från Järvsö vid nyår, där vi tillbringade 3 timmar i bilen under ivrig protest. Till Idre är det närmare 6 timmar, om man kör non-stop. Den här gången gjorde vi en lite nogrannare planering där vi hade vi plottat ut minst en lekplats för varje resetimme där vi skulle kunna stanna och sträcka på benen. Med detta hade vi skapat en offensiv stopp-klättra-lek-och-iväg strategi som faktiskt funkade bra.
Vädret i Idre visade sig verkligen från sin allra bästa sida. Vi hade temperaturer på någon enstaka minusgrad, sol och måttlig vind (även om det kunde friska i på toppen under vissa dagar). Detta gör naturligtvis upplevelsen så mycket roligare. Hugo, William och Victor var anmälda till skidskolan måndag-fredag, och i och med att vi kom upp sent på söndagkvällen så blev det bara något kort uppvärmningsåk innan det var dags för skidskola. Detta visade sig en aning problematiskt. Det blev mycket nytt på en gång, och tre blyga killar som vi fick medelst mycket generösa mutor lämna av på skidskolan. Eller ja, lämna av och lämna av, Pappan fick följa med under hela första skidskolepasset för de vägrade att vara där själva. Som tur var släppte det rätt snabbt, och resten av veckan blev bättre, även om viss muta krävdes under hela veckan. Själva skidskolan med dess aktiviteter tyckte de var jätteroligt, och vi märkte under veckan att de blev betydligt stabilare med skidåkningen. Men det där med att bli lämnad av Mamma eller Pappa till en aktivitet, det är nog något som vi måste jobba vidare med…
Skidskolan avslutades med att Aske (Idre Fjälls maskot) kom på besök och det blev ett riktigt kramkalas.
Max har under veckan hållt sig till sitt twintips-concept och håller mestadels till i de svarta backarna. Han har blivit riktigt duktig på att åka, och man får verkligen stå på rätt ordentligt om man skall hänga med i svängarna. En sak har Pappan dock fortfarande till sin fördel, en något högre grundtomvikt 🙂 Det gjorde att mästerskapen i speedtrap tilldelade guldmedalj till Pappan som med 64 km/h besegrade sonens 62 km/h. Förlusten satt hårt inne 🙂
Idre har mycket fina längdskidspår, så i princip körde vi två pass utförsåkning på dagen, och sedan när trillingarna skulle skutta i säng så gav sig de som kunde ut i längdspåren. Vi får se när även de är mogna för längdsidor.
Som avslutning på veckan blev det ett traditionsenligt besök på våffelstugan.
