Då var det dags för den beryktade kalfjällsetappen vilket innebär att det är många höjdmetrar som skall övervinnas. Vis av gårdagens logistikbekymmer bestämde vi oss för att lämna bilen hemma och ta anslutningsbussen från Björnen (vilket man egentligen inte fick, den var bara till för de som inte hade tillgång till bil). Bussen var i det närmaste tom och dagens logistik gick som en dans.
Först blev det lite miniknat. O-ringens knat är mycket bra och hade utmed banan flera utmaningar, bl.a skidskyttekast, parallellslalom och gissa sporten. Hade vi orkat kanske de kunde få testa en riktig bana, men tiden finns inte riktigt och föräldrarna är ganska matta efter sina banor också…
Så var det då dags för dagens H45 motion på Trillevallen. Till start gick man en 1000 meter lång brant backe, så redan innan startstämplingen kändes det som ett helt motionspass.
Startstämpling och sedan iväg vidare upp för berget. Och jobbigt var det, mycket jobbigt. Kanske den fysiskt mest tuffa orienteringsbana jag gett mig in på. Körde på mycket nogrann navigering för att inte springa fel och behöva ta höjd i onödan. Det betalade sig, gick nästan spik på samtliga kontroller och gjorde ett taktiskt vägval runt massvis med höjdmetrar mellan K4 och K5. När det gick som mest uppför (i princip mellan K2 och K5) fick det bli rask gång istället för löpning, och kunde då inte låta bli att beundra utsikten 😉
Väl i mål kunde jag konstatera att det blev 63 minuter på banan i mestadels maxpuls.. Och det får jag nog vara rätt nöjd med!
Lite mat, en kopp kaffe och litervis med vatten senare var det dags att bege sig tillbaka från Trillevallen. Nu väntar en vilodag innan etapp 3 brakar lös i Järpen.
