Solen sken idag med och temperaturen tog ett skutt upp på plussidan, så det blev en repris på sandgrävandet idag! Efter en timmes febrilt grävande smög sig en liten gäst upp och studerade oss på behörigt avstånd. Det var Morris (namnet fick jag reda på av en annan pappa) som var lite nyfiken på vad det var för aktivitet som pågick. Hugo, William och Victor märke först inte att han satt där, och jag tänkte att detta kommer ju att sluta i total katastrof med tanke på deras tidigare katt-erfarenheter.
Men jag blev klart överraskad när de faktiskt behöll fattningen när katten upptäcktes, och till och med började gå mot den. Morris spatserade iväg och gick ett varv runt lekparken, med trillingarna på ca 30 meters avstånd efter, innan han drog vidare. Grävarbetet återupptogs, och efter 10-15 minuter kom Morris tillbaka och hoppade upp på klätterställningen – DÅ brast det för Hugo. Medelst avgrundsvrål och fladdrande armar kom han springande mot mig, och millisekunden efter hakar William och Viktor på.
Katastrofen är total och 3 st 2-åringar står och drar mig i byxorna i ren och skär skräck 🙂 Nåja, de lugnade ner sig efter ett par minuter, och då kunde man ju faktiskt stå och studera Morris en liten stund innan trion fast beslutna gick mot vagnen för nu skulle vi åka hem!
