Det blev en lite annorunda Påsk 2020. Coronaviruset satte stopp för vår planerade resa till Gotland, så det fick bli långledigt på hemmaplan. Kan vara ganska intensivt med tre små pepplingar som bara jobbar med två växlar – 0 eller 140%. Här följer i alla fall en kort resumé…
I princip alla orienteringstävlingar har ställts in för Max del, men vi har kunnat delta på flera extra träningar istället. Under påsken var det bland annat momentorientering där man ställs inför olika utmaningar utmed banan, t.ex bortmaskerade kartdetaljer. På kartan är de första kontrollerna (1-2) på brunbild (endast höjdinformation) för att sedan övergå i kontrollplock (3-9) på normal karta. Tillbaka (17-18) gällde det sedan att följa den bortmaskerade korridoren, dvs hålla koll på hur terrängen ser ut en bit åt sidan än där man just springer. Avslutningsvis (18-21) var alla bruna tecken (höjdrelaterade tecken) bortmaskerade. Det ser kanske enkelt ut, men kan faktiskt vara lite småknepigt. Jag är grymt imponerad av Max som i stort sett navigerade sig igenom banan på egen hand. Endast vid ett tillfälle fick jag korrigera lite 😉
På trillingfronten ger långledigt en del möjligheter att trimma in lite nya rutiner
- Potträning på förmiddagarna går riktigt bra nu. Alla tre går då på stora toaletten, och Hugo går till och med dit på eget initiativ när det är dags.
- Sparkcyklarna går varma på eftermiddagarna. De har blivit riktigt vassa på att hantera dem. De kör i nedförsbackar utan att ta stöd med benen och klarar (för det mesta) att bromsa. På kommandot ”BIL!” kör de in till kanten. De behöver dock träna lite på att hålla ihop gruppen, så det är lite småvanskligt att ge sig ut på egen hand med dem.
- Napparna är som ni sett tidigare lämnade hos hönsen på bondgården. Det har funkat över all förväntan nu i tre dagar. De frågar bara efter napparna när de skall lägga sig, men nöjer sig då med att få svaret att napparna är hos hönsen.
- Middagsvilan verkar vara passé. Det är egentligen ingenting som vi infört, utan något som de själva har ”bestämt” sig för. Vi vet inte riktigt varför, men när napparna försvann fanns inte viljan att sova middag kvar. Det är helt omöjligt att få dem att sova och sovrummet förvandlas istället till ett kuddkrig. Lika bra att ge upp. Men vi måste hitta någon form så de kan varva ner under en period under dagen för de orkar inte riktigt när klockan börjar närma sig 15-16 med grin, skrik och utfall som resultat. Energin återkommer dock på något mystiskt sätt vid 18-tiden…
Sen finns det en del utmaningar som det nog är dags att ta tag i snart
- Att lyssna! Det är heeeelt omöjligt att genom tillsägelse få dem att sluta klättra på bord, avbryta en pågående halvnelson och likande
- Att sluta med vällingen
- Att inte ständigt och jämt försöka ha ihjäl sina bröder
- Att sova hela natten (kanske, kanske, kanske kan avsaknaden av napp hjälpa till här)
- Att kunna sitta och leka själva en stund utan att det urartar totalt
Fåglar är fortfarande mycket spännande, och i synnerhet svanar. Annars är också snigelskal mycket intressant.
På dagens cykeltur tog vi oss ända till Infra City, där vi hittade en ovanligt stor klätterställning. Men minst lika intressant var förståss passagen av cykelbron över tågspåren..