Årets nyår blev en resa till Järvsö. Det var väl inte helt klart att vi skulle komma iväg överhuvudtaget, men en sista-minuten stuga två dagar innan avresa gjorde att det hela blev av.
Alla var taggade första skiddagen, och mina tankar gick nog mest i hur mycket av åkningen från i våras som skulle sitta kvar hos Hugo, William och Victor. Svaret kom tämligen omedelbart – det var rena bowlingbanan. De föll som käglor till höger och vänster. Och att åka lift själv kändes extremt avlägset. En trilling á 19 kg och i runda slängar 2.000 lyft senare efter vurpor gjorde att man var ganska mör i kroppen mot kvällen.
Utvecklingen gick dessbättre rätt fort. Redan mot eftermiddagen var läget mycket bättre, och dagen efter åkte alla knapplift själv.
Tredje dagen var det dags att lämna barnområdet och åka med stolsliften till toppen. Ett mycket spännande steg. Eftersom det är lite klurigt att hantera alla i sittliften samtidigt fick det bli en-och-en till att börja med. Detta var första gången med sittlift, så munnarna gick oavbrutet hela liftresan med kommentarer hur högt upp i luften de var 🙂
Max hjälpte till föredömligt och vi kunde därmed ha med oss fler till toppen, och tillslut lyckades vi faktiskt komma upp hela familjen i en 6-stols-lift…
Åkningen blev allt stabilare och mot slutet av veckan tog alla sig ner utan att ramla i blå backe. Vi provade även att åka lite svårare röd backe, vilket gick även om det blev mer försiktig åkning. Det var mest för att testa hur de reagerade på svårighetsgraden, men ingen blev rädd och alla ville fortsätta ner.
Nyårsafton blev det lite extra festligt, eller som någon sa “Ikväll skall vi äta tre gånger!”. Det avslutades med en gedigen och kaloririk Swiss 🙂
