Kanan och myrorna

Idag hittade vi en jättelång kana. Trodde först att trills nog inte skulle våga, men icke!

Efter att en provåkt och skrattat var cirkusen igång. De åkte nog sisådär 100 gånger, var. Viss trafikreglering var dock nödvändig…

Efterhand blev åken mer och mer våghalsiga. Tillslut såg det ut såhär…

Helt abrupt avbröts all åkning. Victor hade hittat MYROR på kullen. Efter att ha visat myran för brorsorna hade de myrorna inte en lätt eftermiddag…

Hästar, Får och Sand

Hästar, Får och Sand, ja det är helgens ledord efter en vecka som mest inneburit feber.

Katten tittade förbi lekplatsen och fick finna sig i att bli förföljd mest hela tiden. Bäst att pysa tyckte den till slut.

På bondgården har trills tuffat till sig. Nu vågar de till och med klappa hästen. De skickar i alla fall fram en som får provklappa och se om något farligt inträffar. Hur den urvalsprocessen ser ut är oklart men till slut hade alla klappat hästen.

Fåren var rätt avvaktande idag. Kan nog bli lammungar där inom kort.

Kaahh

Solen sken idag med och temperaturen tog ett skutt upp på plussidan, så det blev en repris på sandgrävandet idag! Efter en timmes febrilt grävande smög sig en liten gäst upp och studerade oss på behörigt avstånd. Det var Morris (namnet fick jag reda på av en annan pappa) som var lite nyfiken på vad det var för aktivitet som pågick. Hugo, William och Victor märke först inte att han satt där, och jag tänkte att detta kommer ju att sluta i total katastrof med tanke på deras tidigare katt-erfarenheter.

Men jag blev klart överraskad när de faktiskt behöll fattningen när katten upptäcktes, och till och med började gå mot den. Morris spatserade iväg och gick ett varv runt lekparken, med trillingarna på ca 30 meters avstånd efter, innan han drog vidare. Grävarbetet återupptogs, och efter 10-15 minuter kom Morris tillbaka och hoppade upp på klätterställningen – DÅ brast det för Hugo. Medelst avgrundsvrål och fladdrande armar kom han springande mot mig, och millisekunden efter hakar William och Viktor på.

Katastrofen är total och 3 st 2-åringar står och drar mig i byxorna i ren och skär skräck 🙂 Nåja, de lugnade ner sig efter ett par minuter, och då kunde man ju faktiskt stå och studera Morris en liten stund innan trion fast beslutna gick mot vagnen för nu skulle vi åka hem!

Äntligen kan man gräva i sanden igen

Snön är borta på sina ställen och tjälen har gått ur marken i sandlådan.. Jippiiee

Ett tyst men intensivt arbete pågår i sanden. Verbal kommunikation är överflödig, var och en vet sin uppgift. Man skulle nästan kunna ha dem som pausvideo på TV’n istället för klassiska vedbrasefilmen…

Det är till och med så att pappan själv kan ta det lugnt i vårvädret 🙂

Hej Örtur och Lille

Det har börjat komma en del ord här nu. Vi har en gammal utsliten fras –  titta dä – som hängt med ett tag, men sista tiden har vi några bubblare som t.ex. äppl (äpple), kah (katt) och koko (frukost). Hugo har dessutom börjat att ljuda brorsornas namn – Victor har fått namnet Örtur, och Wille heter Lille. Max heter fortfarande Ba, men det märks att han börjar ljuda även hans namn.

 Kräksjukan slog till i tisdags, så det har inte varit så roliga dagar och nätter i veckan. Idag var dock alla tre så pass på benen så vi kunde gå ut en stund. Det var otroligt roligt att kasta snö på varandra…